Separationsångest
Jag ska snart åka iväg och jag tänker: En sista gång innan jag åker, tänk om jag inte kommer att kunna surfa när jag är borta, fast jag var ju här vid 24-rycket i natt så inte har hon skrivit något nytt tills kl: 8.20….
Skämmigt
Jag tänker också: Fan, har det inte gått lite väl långt när man känner separationsångest när man ska vara borta en vecka- separationsångest över att lämna sina bloggbröder – och systrar. Jag tänker vidare, skulle mina vänner se det här skulle de helt klart instämma med ovan sagda. Men då nekar jag till att ha sagt det. Hänvisar de hit säger jag att någon annan skrivit det här- att jag redan hade åkt, så det kan inte ha varit jag.
Nattsudd
Sa jag att hon inte skulle ha hunnit skriva mer sedan 24.00 i natt. Jodå, hon var uppe klockan 02.00 och skrev om vad jag just babblat på om… livet som matbloggare. Kärlek? Jag tror det.
/Moma
momaskitchen.wordpress.com 
Får jag tårar i ögonen? Det var det finaste och vackraste!
*kram*
*Gillas massor*