Har ni sett det här då, tjusigt va? Tycker ni inte att det är hög tid att de bjuder sina läsare på några karibiska recept också?
Tack till Hanna E Lindberg, redaktör för Alltommat.se!
/Moma
Har ni sett det här då, tjusigt va? Tycker ni inte att det är hög tid att de bjuder sina läsare på några karibiska recept också?
Tack till Hanna E Lindberg, redaktör för Alltommat.se!
/Moma
Jag brukar inte ge nyårslöften, av den enkla anledningen att jag inte tycker att man ska behöva vänta till nyår för att åstadkomma något gott. Fast jag gillar idén med att man blickar tillbaka på det gångna året för att se vad som varit bra och vad som varit mindre bra.
För egen del tycker jag att jag har blivit lite mer tålmodig, även om jag gärna vill se snabba resultat så kan jag vänta lite bättre. Jag har blivit liiite bättre på att slappa, något som jag knappt ens har förstått innebörden av tidigare. Hårt arbete och sedan vila, ja det har jag kunnat klara av, men bara chilla utan att ha uträttat storverk har aldrig varit aktuellt. Jag är mer av den sorten ”fullt ös- medvetslös”, tyvärr. Men som sagt, det har blivit bättre.
Det har varit fantastiskt roligt att arbeta fram Moma’s Kitchen. Att hela tiden jobba med frågor som ”vad vill jag” och ”vart vill jag”. Det har också varit roligt att efter en tid upptäcka att Moma och jag inte är en och samma person längre. Vi är säker lika i mångt och mycket men hon är mer ivrig och har betydligt mer energi än vad jag har. Hon är också mer pigg på att testa nya grejer för att ha något att skriva om. Jag är mer av en vanemänniska som gillar att äta det jag gillar att äta ofta, men vi kan oftast kompromissa.
Det är också fasligt roligt med er läsare, ni som kommer hit varje dag och inte säger ett pip, ni som mailar, ni som skriver kommentarer till inläggen, ni har alla förgyllt mitt gångna år. Nu har jag hållit tal ala Oscarsgalan och då måste jag såklart också tacka Gud och utbringa en stor skål för Momas fina bloggkompisar; Alma, Spisat, Trini Gourmet, Loppetoppan, I lööv you!
Skål också till Hotness, som var den som kom på idén att jag skulle blogga. Hotness som jag alltid stöter och blöter det mesta jag gör här i livet och i bloggen med. Skål till Queenie också som tålmodigt svarar på tusen och en frågor om jamaicansk matlagning, Queenie som med sin kritiska näsa kan få den mest luttrade kocken att falla i tacksamhetsgråt efter att ha fått ett av Queenies få godkännande.
Sonen ska ha en alkoholfri skål också, som vänligt men bestämt skickar sin trötta mor i säng när hon med rödsprängda ögon och huvudvärk sitter uppe och bloggar då klockan passerat sänggående för länge sedan. Sonen är också den som oftast tacksamt äter av allt jag lagar och som med viss stolthet sprider Moma’s Kitchen vidare till nya läsare.
Men så var det självaste baksidan av det gångna året. Efter allt lagandes, bakandes och ätandes har jag börjat anta samma form som Muminmamman, no good. Jag har också kommit på att jag hör till den skara människor som slänger fasligt mycket mat så i år ska jag röra mig mer samt bli bättre på att ta hand om maten jag handlar hem. Så, det blev ett litet nyårslöfte i alla fall!
Ironiskt nog sitter jag här med nackspärr nu. Jag misstänkte att det var kroppens sätt att hämnas på mitt hurtiga försök att komma igång med träning. Men jag skräms inte så lätt, jag är snart på banan igen!
/Moma
I morgon kommer Queenie till Moma’s Kitchen och med lite tur kanske jag kan lura henne att vi ska köra Matlaget, med lite tur och kanske lite listighet. Hon vill ha soppa och så klart hon ska få det då. Thaisoppa var önskemålet.
Queenies önskan- Momas lag! Nåväl, för den här gången i alla fall. Så nu ska jag bege mig till Stockkholms bästa thaidistrikt: Olof Palmes gata för att se om jag kan bunkra lite cocosmjölk, örter och kanske något annat skoj.
-I´ll Catch allyuh later!
/Moma
Det var den här kakan vi gjorde när vi hade Matlaget sist (session 4). Den var väldigt god, men den kanske passar mer som fikabröd till kaffet än som dessert… Men låt inte det stoppa dig! Gör den och ät och njuuut!
Enligt Levi Roots
Till fyllningen behöver du: 125 g mascarponeost, 250 g Passionsfrukt- & lime curd (se recept nedan) samt 75 g creme fraiche (vilket jag valde bort, och det blev så bra så ändå).
Så här gör du:
Den här curden smakar som himlariket, den är perfekt att ha som fyllning i tårtor, i rulltårta med färsk frukt och bär, eller på cupcakes osv.
Så här gör du:
Ps. Vi åt kakan med lite lättvispad grädde, inget måste men det gav en fin brytning mot den syrliga fyllningen!
/Moma
Queenie och jag hade Matlaget igår, men jag börjar starkt fundera över att byta koncept. Dealen är ju att träffas och laga västindisk mat från våra västindiska kokböcker, att liksom cruisa runt mellan de västindiska öarna och göra lite olika receptnedslag här och där.
Jag vet inte hur jag ska säga det här på ett ödmjukt sätt… men det blir liksom aldrig riktigt bra när vi följer recepten. Och det har inget att göra med läs- och skrivsvårigheter. Så antingen är vi riktigt grymma som gör schystare käk en de erfarana kockarna vars recept vi lagar efter, eller så är vi alldeles höga av oss själva. So be it, vi lagar ju för att tillfredställa oss själva.
Receptet på matbrödet ”bake”, som jag pratade om tidigare att jag skulle baka, tog jag ur min kokbok. Rubriken på receptet var ”Trinidadian Bake” and me a tell yuh- it taste nutting like trini bake! Det smakade mer som ”Rock bun” som är ett fika-bröd, inte för att man direkt fikar på Trinidad & Tobago, men rock-bun är ett sötbröd. Inte så gott till pumpasoppan som var vår förrätt med andra ord.
Lite så här har det sett ut genom alla våra matlagssessioner, vi har blivit mest nöjd med de borttag och tillägg vi gjort. Så jag tror att vi ska lämna kokboksträsket och fortsatta göra det vi är bra på- nämligen att fristila!
Det är väl så de flesta människor läser kokböcker antar jag, man gör lite som man vill med recepten, lägger till och drar ifrån. Det var bara jag som envisades med att ha det som en regel att följa recept och jag tror den uppkom ur rädsla att bli överkörd. Och nu har jag ju märkt att jag blir det ändå så jag kan lika gärna ge upp kokboksfanatismen.
Tillit är nog en bra nyckel till framgång och i ärlighetens namn tror jag att vi har landat lite nu så att vi är trygga och kan lita på varandra, så det är med andra ord dax att klippa banden med kokböckerna. Eller att göra en egen.
-Love & peace & Pumpasoppa!
/Moma
Senaste kommentarer